Vi håller med, media. Operativt kapital är krångligt.

Många medier rapporterar om regeringens beslut att gå vidare med Ilmar Reepalus kritiserade förslag om ett vinsttak i välfärden. I rapporteringen nämns att vinsterna ska begränsas till sju procent.

Problemet är dock fortsatt att Reepalu har valt ett mått som väldigt få förstår. I utredningen föreslås att begränsa vinsterna till sju procent av operativt kapital, en avgörande detalj som oftast faller bort i rapporteringen. Nu senast hos DI, Omni, Expressen och SvD – för att nämna några.

Vad är den stora skillnaden då? Jo, operativt kapital handlar om det kapital som satsats i investeringar. För industriföretag är detta ofta högt eftersom det finns många utgifter för maskiner, lokaler, fordon och annat.

När det kommer till tjänsteföretag är det annorlunda. Välfärdsföretag utmärks av litet behov av så kallade anläggningstillgångar och hög andel personalkostnader. Däremot finns stora värden i välfärdsföretag i form av många kunder, starkt varumärke, duktig personal och väl fungerande processer. Från dessa värden bortser Välfärdsutredningen.

När sju procent nämns är det lätt att tro att det handlar om vinst räknat på företagets omsättning, eftersom detta är det vanligaste sättet att räkna på. Vinstbegränsning på sju procent av operativt kapital skulle för den absoluta majoriteten (80 %) av välfärdsföretagen innebära att vinsten i realiteten begränsas till mellan noll och två procent.

För vart fjärde välfärdsföretag är det bokförda operativa kapitalet till och med negativt, då rörelseskulderna, som bland annat utgörs av löneskatter för de anställda, är högre än rörelsetillgångarna, som bland annat består av ägda lokaler eller utrustning.

Mytpolisens utslag
Mytpolisen håller med – måttet att begränsa operativ vinst är både krångligt och förvirrande. Men desto viktigare att media är noga och inte förenklar då konsekvenserna är avgörande. Därför utdelas en vänlig men bestämd varning till journalistkåren.

Källor
Revisionsföretagets PwC:s rapport ”Rörelseresultat i välfärdsbolag – en jämförelse”