Välfärdsmyterna lever och frodas – trots nederlag i riksdagen

Regeringens förslag om att begränsa vinsterna i välfärden, som fått hård kritik från bland andra lagrådet, har nu röstats ner av svenska folkets valda företrädare i riksdagen. Men redan inför torsdagens omröstning, då det stod klart att förslaget skulle besegras, deklarerade vänsterns och socialdemokratins företrädare att de avser göra vinster i välfärden till en valfråga.

Sannolikheten är med andra ord hög att sommaren kommer att präglas av välbekanta argument från de socialdemokrater som driver vinstfrågan och deras påhejare i Vänsterpartiet.

Nedan är några exempel på vinstmotståndarnas uttalanden från de senaste dagarna:

Ardalan Shekarabi (S), civilminister, på Aftonbladet debatt (8/6):

”Varför menar jag att vinstintresset går ut över kvalitén? För att det är personalen som står för kvalitén i välfärden. Det är också personalkostnaden som utgör den största kostnaden i dessa verksamheter, det är där nedskärningarna görs i syfte att öka vinsterna. Det räcker med att titta på privat äldreomsorg. Där är bemanningen 10 procent lägre och lönen för en undersköterska i snitt 1800 kr lägre. (…) Avslutningsvis undrar jag om det inte är dags för välfärdsbolagen att ägna sig åt lite självkritik? En överväldigande majoritet av folket är fortfarande emot obegränsade vinster i välfärden.”

Jonas Sjöstedt (V), partiledare i SVT Aktuellt (7/5):

”Riksdagen går helt i otakt med svenska folket. Svenska folket tycker det här är orimligt att det man betalar i skatt försvinner till privata vinster. Det blir färre lärare och färre undersköterskor. (…) Se vilka som dominerar. Det är jättarna, riskkapitalbolagen, aktieplacerarna. Det är inte kvinnliga företagare. Det är mäktiga män som tjänar mycket pengar och ofta fuskar med skatten. (…) Vi ser en väldigt ojämlik vård där vårdcentralerna lägger sig där människorna är friskast.”

Philip Botström, förbundsordförande SSU på Twitter (7/6):

”Under 2015 försvann 4,7 miljarder skattekronor från vår välfärd. Vem kan titta Sveriges elever och lärare i ögonen och säga att de pengarna inte hade gjort mer nytta i skolan?”

Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor i Feministiskt Perspektiv (6/5):

”Den svenska marknaden är full av välfungerande och seriösa välfärdsföretag som kommer att kunna driva sin verksamhet precis lika bra i framtiden, även med offentlig finansiering. De oseriösa kommer däremot riskera att slås ut, jag ser inget problem så långt. Kvinnor kommer kunna starta eget även i framtiden, givetvis ska kvinnors företagande uppmuntras och gynnas!”

Lena Rådström Baastad (S), partisekreterare i SR P4 Örebro (5/6):

”Skulle det finns verksamheter som säger att de inte klarar ett vinsttak då kanske det vore bra om de verksamheterna lägger ner. Då har de bara har funnits just för att plocka pengar som borde gått till verksamheten. Men är man en seriös aktör så ser man att det här handlar om att ha en bra verksamhet med god kvalitet och schyssta villkor. Då är det dit pengarna ska gå och inte till vinster.”

Lena Hallengren (S), barn-, äldre- och jämställdhetsminister, i Kvällsposten/Expressen (30/5):

”Regeringen avsatte två miljarder till hemtjänsten förra året för att det ska bli fler anställda, det ledde till att 5 000 kunde anställas. Samtidigt plockade det privata bolaget Attendo ut 649 miljoner kronor i vinster förra året. Då kan man ju tänka på hur många som kunde anställts för de pengarna.”

Här finns det mycket som verkar lurt. Mytpolisen tar fram stora anteckningsblocket och utreder myterna en i taget.

Myt 1: Personalen bantas och kvaliteten brister

Att privata utförare kompromissar vårdens kvalitet genom personalnedskärningar är ett av de mest populära argumenten på den politiska vänsterkanten.

Hög personaltäthet innebär dock inte per automatik att verksamheten fungerar bättre eller håller högre kvalitet. Hög sjukfrånvaro kan till exempel leda till att man behöver ha fler anställda för att täcka upp frånvaron. Risken för detta är något högre i landsting och kommuner än i privata vård- och omsorgsföretag.

Enligt Socialstyrelsen är kvaliteten i de privat drivna äldreboendena bättre än i de kommunala på 18 av 27 kvalitetsparametrar och inom hemtjänsten presterar privata utförare bättre på samtliga 17 kvalitetsparametrar. Det mönstret går igenom inom hälso- och sjukvården, där privat drivna vårdcentraler i högre utsträckning levde upp till vårdgarantins krav under hösten 2017. Samtidigt drevs 72 av de 100 mest uppskattade vårdcentralerna i SKL:s senaste patientenkät i privat regi.

Låg personalomsättning och hög andel personal med relevant utbildning kan direkt kopplas till högre kvalitet. Här är skillnaderna små mellan medarbetare i privat och offentlig sektor; 2014 hade 30 procent av de anställda i privata omsorgsföretag eftergymnasial utbildning, jämfört med 28 procent i den kommunala omsorgen. Inom hälso- och sjukvården hade 72 procent av de privat anställda eftergymnasial utbildning, mot 71 procent av de offentligt anställda.

Effekten av personaltäthet och kvalitet tycks med andra ord vara försumbar. Ska man ändå nämna siffror så är enligt Socialstyrelsen bemanningen av sjuksköterskor ungefär sju procent högre i privat drivna äldreboenden jämfört med kommunala medan bemanningen av omsorgspersonal är åtta procent lägre i privata boenden.

Angående personalen så påstår Shekarabi att ”lönen för en undersköterska i snitt 1800 kr lägre (i privat sektor).” I själva verket tjänar undersköterskor på privat drivna äldreboenden 800 kr mer än på kommunala boende, Enligt lönestatistik från SKL och Vårdföretagarna. Samtidigt har sjuksköterskor i privat sektor 1800 kr mer i lön än sina kommunalt anställda kollegor.

Den LO-ägda tidningen Arbetet gjorde i dagarna en av granskning av detta påstående och kom fram till att uträkningen var värd en varning, då den utgått från fackförbundet Kommunals uträkningen, som inte tog med deltidsarbetande i bilden:

”Om man räknar som Kommunal gör, och tar bort alla deltidsarbetande, stämmer alltså Socialdemokraternas påstående. Om man däremot räknar som SCB gör, och räknar upp deltidsanställdas löner till heltid, stämmer det inte.”

Myt 2: Stora aktie- och riskkapitalbolag dominerar privat vård och omsorg

Frågar man socialdemokrater, men framförallt vänsterpartister, så domineras privata vårdföretag av enorma aktie- och riskkapitalbolag. Socialdemokraternas pressekreterare, Lena Rådström Baastad, gick i veckan så långt som att säga att det kanske skulle vara bra om verksamheter som inte klarar ett vinsttak lägger ner då de ”bara har funnits just för att plocka pengar som borde gått till verksamheten”. S-kvinnors ordförande, Carina Ohlsson, gav även hon uttryck för samma åsikt.

Den populära myten om dominanta gigantiska riskkapitalbolag i vård- och omsorgssektorn vilar dock på mycket skakiga ben. Tvärtom styrs sektorn av mindre aktörer, även sett till omsättning, och deras andel ökar. Av drygt 14 000 vård- och omsorgsföretagen har 93 procent färre än 20 anställda, och 88 procent av vårdföretagen har färre än 10 anställda. Samtidigt står de tio största vårdföretagen tillsammans för drygt en tredjedel, 37 procent, av den privat drivna vården och omsorgens totala omsättning.

Myt 3: Kvinnor dominerarar inte i privat vård och omsorg

Så var det de kvinnliga entreprenörer i vårdsektor, vilka Carina Ohlsson säger sig vilja värna. Trots vad Jonas Sjöstedt påstår så domineras den privat drivna vården och omsorgen idag av kvinnor, både bland företagsledare och medarbetare. 55 procent av vård- och omsorgsföretagen drivs av kvinnor, vilket kan jämföras med övriga näringslivet, där andelen är 29 procent. Kvinnor leder både stora och små företag; i stort sett lika många av de största företagen leds av en kvinna som av en man. Kvinnor är även i det närmaste jämlikt representerade i de tio största vård- och omsorgsföretagens koncernledningar, medan andelen kvinnliga styrelserepresentanter i samtliga börsbolag är 21 procent.

Myt 4: Välfärdsföretagen gjorde 2015 övervinster på 4,7 miljarder kronor

Påståendet att 4,7 miljarder kronor i övervinster försvann ner i välfärdsföretagens fickor under 2015 förekommer allt oftare i debatten.

Ilmar Reepalu och Socialdemokraterna har kommit fram till siffran 4,7 miljarder genom att beräkna vad som hade förbjudits i vinst med Reepalus och regeringens förslag och utgår alltså ifrån hur man anser att det borde se ut – inte från verkligheten. I verkligheten används överskottet, eller vinsten som regeringen skulle säga, till att ytterligare utveckla verksamheten, exempelvis för att anställa fler, köpa in ny utrustning eller skapa en buffert för framtiden. Det kan också användas för att utveckla nya verksamheter som kommer till nytta för patienter och brukare. Bland de största vårdföretagen är det vanligast att man återinvesterar hela eller merparten av sin vinst (mer om det nedan).

Naturligtvis sker även viss vinstutdelning. Under 2016 var denna totalt 4,6 miljarder kronor, vilket motsvarar i genomsnitt 3,5 procent av omsättningen. Huvuddelen av utdelningen skedde i små företag och i kooperativt ägda företag. Genom vinstutdelningen kan de som har satsat i företaget få ränta på pengar som de lånat ut till verksamheten och kompensation för de risker och uppoffringar som följer av deras verksamhet. Likaså kan de som inte haft möjlighet att ta ut marknadsmässig lön få ersättning.

Samtidigt återinvesteras alltså en del av vinsten, och en del går till skatt, pengar som vi får anta går tillbaka till välfärden. År 2015, det år Reepalu menar att ”övervinsterna” uppgick till 4,7 miljarder kr, var den andel av vinsten som återinvesterades i verksamheten samt gick till skatt i vård- och omsorgsbranschen också just 4,7 miljarder kr.

Till sist finns det i själva verket inga ”övervinster” – i välfärdsbolagen ligger rörelsemarginalerna på samma nivå som i andra jämförbara tjänstebranscher.

Myt 5: Välfärdsföretagen gör oerhörda vinster som utbetalas till aktieägarna

I en intervju den 30 maj påstod barn-, äldre- och jämställdhetsminister Lena Hallengren att det privata vårdföretaget Attendo tog ut 649 miljoner kronor i vinster 2017. Denna siffra avsåg dock vinsten 2016.

Dagens Nyheter har gjort en gedigen faktagranskning av Hallengrens uttalande och fann att ministerns påståenden är fulla av felaktigheter, särskilt om hon med ”plockar ut i vinst ” syftar på den vinst som hamnar i aktieägarnas fickor och inte återinvesteras. Vinst och aktieutdelning är två helt skilda saker och Attendo återinvesterade huvuddelen av vinstmedlen i företaget. Mindre än tredjedel, 28 procent, delades ut till aktieägarna.

Myt 6: Välfärdsföretagen ökar ojämlikheten i vården

Enligt Jonas Sjöstedt skapar privata vårdgivare ”en väldigt ojämlik vård där vårdcentralerna lägger sig där människorna är friskast.”

I verkligheten är antalet vårdcentraler i tätbefolkade områden jämfört med glesbygd proportionellt mot befolkningen som bor i dessa områden. Vårdanalys har visat att vårdvalet inte har påverkat jämlikheten i primärvården negativt. Patienter med låg utbildning och låg inkomst använder primärvården mer, både före och efter vårdvalets införande.

Myt 7: Det svenska folket vill begränsa vinsterna i välfärden

När vänstern och socialdemokraterna säger att de finns ett folkligt stöd för att begränsa vinster i välfärden så har de inte helt fel. Med det är i högsta gran en sanning med modifikation och flera faktorer bör beaktas innan någon drar förhastade slutsatser om opinionsläget.

De senaste åren har det skett en betydande omsvängning i opinionen. Även om 60 procent stödjer ett förbud mot vinstutdelning i SOM-institutets senaste mätning så innebär det en minskning från 69 procent 2013.

Vinstfrågan har vidare utvecklats till en av vår samtids tydligaste höger-vänsterfrågor och väljarna är tydligt splittrade i frågan; 77 procent av rödgröna väljarna förordar ett förbud medan motsvarande siffra för borgerliga väljare är 41 procent. Bland SD-sympatisörer ligger siffran på 51 procent.

Hur opinionsinstitut formulerar frågor om vinster i välfärden har stor effekt på resultatet av mätningar. I en nyligen genomförd Demoskop-undersökning uppgav 50 procent att vårdföretag måste kunna gå med vinst för att ha möjlighet att utveckla och driva sin verksamhet. 27 procent motsatte sig detta.

Då rätten att välja utförare har varit en central aspekt av vinstdebatten flera har opinionsmätningar funnit att valfrihet i välfärden är viktigare för medborgarna än vinstbegränsningar. En mätning från Ipsos visar att 70 procent av väljarna tycker att valfrihet är viktigt och när frågan om vinstbegränsning eller valfrihet ställdes mot varandra var det dubbelt så många som föredrog valfrihet (54 procent) framför vinstbegränsningar (27 procent).

Avslutningsvis påverkas opinionsmätningar av att det finns en utbredd okunskap bland svenska folket om hur villkoren för välfärdsföretagen faktiskt ser ut, och därmed även hur man ser på möjligheterna att göra vinst. En ny undersökning från Demoskop med över 6600 svarande visade att nästan 60 procent överskattar vinstnivåerna i välfärdsföretagen. Även bland beslutsfattare inom hälso- och sjukvård tror många att den genomsnittliga vinstutdelningen i vården och omsorgen är näst intill dubbelt så stor som i verkligheten. De som övervärderar vinstmarginalerna i välfärdsföretagen tenderar också att förorda begränsningar av vinstuttag.

Mytpolisens utslag
Företrädare för de politiska partierna på vänsterkanten fortsätter att sprida otaliga myter om privat drivna vård- och omsorgsbolag som handlar om allt från bemanning och kvalitet till vinstutbetalningar och opinionen. De senaste dagarnas utspel är inte de första tillfällena, och sannolikt inte de sista, som de här myterna har spridits i syfte att förvilla allmänheten.

Mytpolisen ger dock aldrig upp och fortsätter att haffa debattörer som – medvetet eller omedvetet – frångår fakta vad gäller privat driven vård och omsorg.

Det blir en ordentlig mytstämpel till alla de socialdemokratiska och vänsterpartistiska vinstdebattörerna som citeras ovan.

Källor
Försäkringskassan (2018). Sjukfrånvaron inom välfärdstjänsterna, korta analyser 2018:3
Socialstyrelsen (2017). Enhetsundersökningen om äldreomsorg och kommunal hälso- och sjukvård.
SKL:s webbplats (www.vantetider.se). Väntetider i vården. Primärvård. Hösten 2017.
SKL och Svenskt Kvalitetsindex 2016
Svenskt Näringsliv (2015). Finns det något samband mellan kvalitet, kostnader och bemanning? En studie av äldreomsorgens särskilda boenden.
Statistiska centralbyrån (2014). Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2014.
Socialstyrelsen (2017). Enhetsundersökningen om äldreomsorg och kommunal hälso- och sjukvård. Vårdföretagarnas egna beräkningar.
Lönestatistik från SKL och Vårdföretagarna 2015.
Vårdförbundet (2017). Vår lön. Lönefolder med lönestatistik för 2016.
Grant Thornton (2017). Vårdrapporten – Hur mår den privata vård- och omsorgssektorn i Sverige?
Socialstyrelsen (2017). Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2018.
Grant Thornton (2017). Vårdrapporten – Hur mår den privata vård- och omsorgssektorn i Sverige?
SCB RAMS/Entreprenörskapsdatabas, uppgifter avser 2014.
De tio största vård- och omsorgsföretagens webbplatser.
AllBright (2017). AllBrightrapporten 2017. Vd-kvinnor väljer jämställdhet.
Vårdföretagarna (2014). Vårdföretagarpanelen.
Retriever Business insights (2018). En undersökning av samtliga vård- och omsorgsföretags årsredovisningar 2016.
Retriever Business insights (2018). En undersökning av samtliga vård- och omsorgsföretags årsredovisningar 2016.
Vårdanalys och Konkurrensverket (2014). Remiss-yttranden över regeringens förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen.
Vårdanalys (2014). Låt den rätte komma in. Rapport 2014:3. Andersson, F. Janlöv, N., Rehnberg, C. (2014). Konkurrens, kvalitet och kontrakt – hälso- och sjukvård i privat regi. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi och Myndigheten för vårdanalys 2014:5.
Martinsson. J. (2018). De nationella SOM-undersökningarna 2012-2017. SOM-institutet, Göteborgs universitet.
Demoskop (2018). Allmänheten om välfärdsföretag.
Opinionen i vinstfrågan rymmer till synes motstridiga åsikter
https://www.dn.se/debatt/vanstern-har-vilselett-valjarna-om-vinstnivaerna-i-valfarden/
Novus (2016). Frågor om vård- och omsorgssektorn till beslutsfattare inom hälso- och sjukvård och allmänheten.
Entreprenörskapsforum (2017). Policysammanfattning från Entreprenörskapsforum, Vinster och valfrihet i välfärden. Bygger på en SIFO-undersökning, genomförd under mars 2017.