Stopp och otillräckliga belägg, Peter Persson (S)!

Peter Persson (S) ger sin bild av det föreslagna vinsttaket i Jönköpingsposten. Andemeningen i hans inlägg är att pengar bör gå till välfärd och inte vinster, och att det planerade vinsttaket ger utrymme för företag som vill lyfta en normal avkastning om 6-8 procent. Han skriver bland annat följande:

”Bakgrunden är att välfärden finansieras av våra skattemedel och rimligen borde användas där istället för att miljarder omvandlas till vinster. Grundprincipen är att ett vinsttak på sju procent föreslås införas.”

”Jag besöker ofta små och medelstora företag i vårt län. Det ger mycket kunskap och jag möts av en stor öppenhet från både företagsledare och fackföreningar. Ofta får underleverantörer kämpa hårt för att utveckla teknik och rationalitet för att hävda sig i konkurrensen. När man beskriver avkastningskrav är det ofta inom området 6-8 procent… Värden i dessa företag skapas genom arbete. Inte tillförsel av skattemedel.”

Mytpolisen känner igen resonemanget och väljer att granska saken närmare.

Inledningsvis gör Peter Persson en mycket grov förenkling när han påstår att ”Grundprincipen är att ett vinsttak på sju procent föreslås införas”, vilket vilseleder läsaren.

Den viktiga debatten om vård och omsorg förtjänar att vi återigen reder ut vad siffran 7 procent i vinsttaket egentligen handlar om.

Förslaget som ligger på bordet handlar inte om avkastning på 7 procent av omsättningen som i traditionell mening. Förslaget tillåter företagen ett rörelseresultat som är ”7 procent på operativt kapital plus statslåneräntan”. De flesta vård- och omsorgsföretagen har mycket litet eller rent av negativt operativt kapital. Operativt kapital är ett mått som i många fall kan vara relevant i industriföretag som har stora anläggningstillgångar och äger lokaler. Men i personalintensiva tjänsteföretag, som i vården och omsorgen, är det i första hand humankapitalet som utgör tillgångarna.

Istället för att köpa lokaler och maskiner investerar man i exempelvis utbildning och kvalitetsledningssystem, helt enkelt för att det i de allra flesta fall är rimligare när syftet är att förbättra verksamheten. Men förvärvad kunskap och system syns inte i det operativa kapitalet. Tjänsteföretag har alltså generellt mycket lågt – ibland till och med negativt – operativt kapital. Sju procent gånger noll är noll.

Skillnaden är alltså enorm mellan 7 procent vinstmarginal och 7 procent på det operativa kapitalet, och det är viktigt att förstå.

För 8 av 10 företag handlar det om en rörelsemarginal på under två procent – för lite för att kunna bedriva en seriös, trygg och stabil verksamhet över tid. För nästan vart fjärde företag innebär förslaget – om det skulle förverkligas – att de skulle behöva göra negativt resultat, enligt revisionsbyrån PwC:s beräkningar. Det är givetvis inte hållbart.

Reepalus förslag slår mot små, välfungerande verksamheter och alla de människor som vill kunna fortsätta att utnyttja sin rätt att välja.

Mytvarning delas ut till Peter Persson
Peter Persson är inte den förste som missuppfattar eller slarvar i beskrivningen av vinsttaket. Mytpolisen fortsätter att haffa debattörer som – medvetet eller omedvetet – frångår fakta vad gäller det knepiga begreppet ”7 procent på operativt kapital”.

Nästa gång du besöker ett privat vård- eller omsorgsföretag, till skillnad från exempelvis industriföretag, bör du ta tillfället i akt att faktiskt diskutera frågan på allvar. Hur skulle vinsttaket slå mot den enskilda verksamheten? Och passa gärna på att ställa en fråga, eller två, kring företagarnas drivkrafter och varför de valde att starta sin verksamhet. Jag lovar dig att du kommer att få höra många inspirerande svar.

Källor
Revisionsföretagets PwC:s rapport ”Rörelseresultat i välfärdsbolag – en jämförelse”.