Nej, Anne-Marie. Aktiebolagen är inte problemet.

I en krönika i Helsingborgs Dagblad den 19 september skriver Anne-Marie Pålsson om att debatten kring vård och omsorg i privat regi är snedvriden. Det är inte vinsterna som är problemet. Mytpolisen instämmer och läser uppmärksamt vidare. Är även Anne-Marie Pålsson på jakt efter myter i debatten? Har hon hittat nya fakta?

Paulsson skriver bland annat:

”Men fokus i debatten är fel. Det är inte vinsten som är problemet. (…) Problemet är aktiebolagens närvaro. Logiken för aktiebolaget är marknadens: bara lönsamma kunder är intressanta, resten sorteras bort. (…) När den praktiseras på välfärdens område får vi det som vänstern varnar för: segregering. Friska medelålders, smarta elever och pigga gamlingar hamnar hos de privata bolagen medan det allmänna får ta hand om resten.”

 ”Hade de (medarbetarna) därtill fått behålla en större del av frukten av sina ansträngningar istället för att se den försvinna ner i ägarnas fickor som vinst, hade säkert fler lockats att arbeta i denna sektor.”

 ”Den som på allvar vill ta itu med problemen i välfärdssektorn ska alltså sätta stopp för de bolag som har vinsten som enda mål för verksamheten. Inte så att de måste upphöra med sin verksamhet, bara att de måste driva den i någon annan driftsform, kanske som stiftelse eller kooperativ. Och de som inte vill det får vackert underkasta sig vinstrestriktioner precis som de tvingas till i alla andra länder.”

Mytpolisen anar genast oråd.

Aktiebolaget som bolagsform
Vårdföretagarna har drygt 2 000 medlemsföretag. Nästan alla är aktiebolag. Anledningen är att aktiebolaget är en praktisk form för företagande, som ger förutsättningar för långsiktighet och ordning och reda. Något som gynnar alla parter, inte minst brukare, patienter och skattebetalare. I ett aktiebolag finns färdiga regler, strukturer och processer för hur saker skall gå till och redovisas. Det förenklar och ger trygghet. Det kan bli lättare att ta lån och att ge anställda goda förutsättningar.

Idag är de allra flesta privata alternativ inom vård och omsorg vanliga vinstdrivande företag. De ideella aktörerna utgör bara någon procent och saknas helt i de flesta kommunerna. För de medarbetare som vill ta ett eget eller gemensamt ansvar för drift och investeringar är personalkooperativ en bra form. Men huvudorsaken till att nästan alla väljer driftsformen aktiebolag är sannolikt inte girighet, vilket Pålsson hävdar i artikeln. Aktiebolaget är helt enkelt en tryggare och säkrare bolagsform, det gäller i denna bransch som i alla andra.

Vinst- eller kvalitetsjakt?
Den typiska vårdföretagaren startar sitt företag för att man har en idé om hur vården kan utvecklas. Det är en viktig förklaring till att privat vård och omsorg generellt når bättre resultat i kvalitetsmätningarna.

Precis som i all företagsverksamhet finns många anledningar att leverera hög kvalitet. Valfrihet ger vårdtagare möjlighet att välja bort verksamheter som inte fungerar. Möjligheten till ett överskott hänger därför ihop med hur många nöjda patienter och brukare verksamheten har. Vinsten får alltså en kvalitetssäkrande funktion.

Varken i forskningen eller i erfarenheter från kommuner och landsting går det att styrka att vinstintresse går ut över kvalitet, likvärdighet, tillgänglighet och arbetsvillkor. Inga fakta tyder på det, tvärtom. Vinstmotivet ger istället incitament för kostnadsreduktion och effektivitet samt stimulerar utveckling av innovativa lösningar, vilket på sikt är välfärdshöjande.

Att Sveriges 12 000 privata företag inom vård och omsorg skulle vilja driva företag som inte får gå med vinst är inte realistiskt, eftersom en vinst är en förutsättning för att kunna driva ett företag genom tuffa tider såväl som gynnsamma.

Det är en också myt att det, som Pålsson uttrycker det, saknas ”riktlinjer för hur output ska mätas”. Inom vård och omsorg finns flera vedertagna sätt att mäta kvalitet. De nationella kvalitetsregistren i sjukvården ger värdefull kunskap om kvalitet och resultat i hälso- och sjukvården. Det finns 96 olika nationella kvalitetsregister för olika specialiteter i hälso- och sjukvården. De är viktiga underlag till utvecklingsarbete och lärande för vårdens alla yrkesområden och bidrar till att utveckla hälso- och sjukvården. De gör det också möjligt att följa vilka medicinska resultat som enskilda sjukhus och kliniker åstadkommer. Materialet från kvalitetsregistren sammanställs i öppna jämförelser, där de medicinska resultaten för såväl landstingsdrivna som privata kliniker i specialistvården framgår.

Här anser Mytpolisen att Pålsson är missledande.

Löner och nöjda medarbetare
Mytpolisen konstaterar efter en faktagranskning att de privata företagen generellt sett betalar högre löner än den offentliga vården och omsorgen. Privatanställda är dessutom mindre sjukskrivna och trivs bättre på sina arbetsplatser. Privata vårdgivare får generellt högre betyg av sina medarbetare än offentliga arbetsgivare. Medarbetarna tycker i större utsträckning att lönen står i rimlig proportion till insatsen. Både lön och utbildningsnivå är högre i den privata vård- och omsorgsbranschen. Inom hälso- och sjukvård är lönenivån åtta procent högre i privata företag jämfört med offentlig sektor. Inom omsorgsbranschen var de privatanställdas löner 4 procent högre.

Att det behövs fler medarbetare inom vården i stort är emellertid sant. Sveriges kommuner och landsting har uppskattat att cirka 225 000 nya medarbetare kommer att behövas i vården och omsorgen de närmaste tio åren.

För att vård- och omsorgsyrken ska vara attraktiva i framtiden är Vårdföretagarnas övertygelse att medarbetarna måste kunna välja – och välja bort – arbetsgivare. Då behövs privata alternativ. En Novus-undersökning från 2014 visar till exempel att det finns ett stort intresse bland vårdstudenter för att någon gång under sitt yrkesliv starta företag inom vård- och omsorg. Varannan sjuksköterskestudent kan tänka sig att starta eget. Motsvarande siffra för dem som studerar till barnmorska är 57 procent. Störst intresse har sjukgymnasterna/fysioterapeuter, där 3 av 4 kan tänka sig att starta företag.

Här visar fakta att Pålsson ger en felaktig bild av verkligheten.

Segregering
Det finns ingen möjlighet för ett äldreboende, ett hemtjänstföretag eller en vårdcentral att tacka nej till en brukare eller patient. Det är en myt att företag skulle välja bort människor med stora behov, vilket har motbevisats av både forskare och ansvariga myndigheter.

Privat drivna vård- och omsorgsföretagen har startat verksamheter i såväl innerstad som förorter, i regioner med både låga och höga inkomster, och i alla områden – oavsett vårdbehov. Det visar en undersökning som Karolinska Institutet tagit fram för att mäta effekten av vårdvalssystemet som infördes i Stockholm 2008. Nyetablerade husläkarmottagningar i Stockholm domineras exempelvis av små och enskilda aktörer och är inte koncentrerad till specifika områden. Studien visar även på en ny trend som visar att valfriheten fungerar; äldre och så kallat vårdtunga personer har börjat göra aktiva val och lista sig på mottagningar utanför det egna bostadsområdet. Patienter i utsatta områden har ökat sin vårdkonsumtion mest av alla grupper.

Här har alltså Pålsson fel, det finns inga fakta som talar för att vård och omsorg i privat regi skulle leda till segregering.

Det finns också siffror som talar för att vård och omsorg i privat regi främjar integrationsprocesser. Det gäller till exempel frågan om vilka som driver företagen. En av fem vård- och omsorgsföretag drivs av en företagare med utländsk bakgrund, i övriga näringslivet är det en av åtta.

Mytpolisen ställer sig frågande till vilka fakta Pålsson baserar sina påståenden på.

Hur ser det ut i andra länder?
Pålsson menar att välfärdsföretagen får ”underkasta sig vinstrestriktioner precis som de tvingas till i alla andra länder”. Sverige ligger i linje med övriga nordiska länder. Vården är i huvudsak offentligt finansierad, och det finns privata utförare inom exempelvis äldreomsorg och sjukvård i alla nordiska länder. Inget nordiskt land har vinstbegränsningar i vård och omsorg, och utvecklingen går mot mer valfrihet i hela regionen.

Här har Pålsson fel.

Mytpolisens utslag
Anne-Marie Pålsson har rätt i att debatten kring vård och omsorg i privat regi ofta är snedvriden. Det är inte vinsterna som är problemet. Men därefter tar Mytpolisen fram rödpennan. Anne-Marie har fel i fråga om effekterna av bolagsformen aktiebolag, segregeringen, möjligheten att mäta kvalitet, vinsterna för de anställda och hur det fungerar i andra länder. Mytpolisen tar fram mytstämpeln. Anne-Marie Pålsson har informerats och vi välkomnar henne att replikera här nedan.

Källor
Konkurrensverket (2014). Etablering och konkurrens bland vårdcentraler – om kvalitetsdriven konkurrens och ekonomiska villkor. Konkurrensverkets rapportserie 2014:2.

Statistiska centralbyrån (2013). Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2013.

Svenskt Näringsliv: Privata företag inom skola, vård och omsorg i de nordiska länderna

Novus (2014). Frågor om framtida arbetsgivare och karriärmöjligheter – vårdstudenter. Undersökningen är genomförd av Novus på uppdrag av Vårdföretagarna. 600 intervjuer med sjuksköterskor, barnmorskor och sjukgymnaster.

SCB:s Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2012

Lyssna på en kommentar från Henrik Borelius, VD Attendo (från filmserien ”Förhör en direktör”).

Länk till Anne-Marie Pålssons artikel i Helsingborgs Dagblad 

Vårdföretagarna: Privat Vårdfakta 2016